arkenannas

Det  är som en illvillig fiende som jag inte önskar någon, det här med stress.
Jag tror att just stress är ett av de stora problem vi har i samhället idag och att det resulterar i många olika saker, t.ex
sjukdomar, psykiska och fysiska, skilsmässor (stress i förhållandet av olika orsaker) bilolyckor, fetma-ja listan kan göras lång.
Det spelar ingen roll om man jobbar heltid med barn och hund, pensionärer kan också bli stressade.
Tänk på ensamstående mammor, storhandla, kanske ta hem varorna på cykel, hämta barnen på dagis, laga mat och så slänga in tvätt med mera med mera.
Om barnen är lite större förhöra dem på läxorna.

Och att ha barn i ett äktenskap samt en hund, ja det kan vara stressigt det också.
Tanka bilen och storhandla, ut med hunden, laga mat och så duka, tvätta, vara trevlig och social på jobbet och mot maken och så vidare...

Det låter ju här som jag tänker  mest på kvinnor, men givetvis kan också män bli stressade.
Men eftersom jag själv är kvinna kan jag identifiera mig lättast med dem.
När jag höll på att insjukna i en psykos för tre år sedan, så var jag uppe på en mycket hög stressnivå.
Så hög att jag hade hjärtklappning i "stress-ångest" på natten.

Nu har jag lugnat ner mig, men kan ibland ändå känna av stress och det är inte en behaglig känsla, som jag tror att jag delar med många.
Vad jag brukar göra när jag känner mig stressad, är att sätta mig ner i soffan och bara försöka vara.
Om jag känner mig uppvarvad på kvällen när jag ska sova, så försöker jag slappna av i sängen och jag praktiserar "den inre bönen" som pastor Linda Bergling lär ut på Arken.
Jag slappnar av bit för bit och går igenom alla organ, inre och yttre och ger dem till Gud.
Så ber jag den helige ande strömma igenom organen med vederkvickelse och liv.
Ofta ofta så somnar jag när jag gör detta.

Vad man också kan ta hjälp av är att ha en fickalmenacka, något jag inte har, men tänker skaffa mig.
Nu har jag allting på lappar och i huvudet, men jag tror på att ha en liten agenda att anteckna i.
Även om man jobbar lite eller inte alls, så kan man ha mycket på sitt dagliga schema.
Föreningar, kompisträffar, träning,bönegrupp, Bibelstudier, valpkurs, bridge,stavgång,barnpassning är bara några få exe
mpel.

Under tiden på Karismas Bibelskola år 2003-2004, så hade jag det bitvis lite stressigt och var i en omgiving som orsakade spänningar.
När jag först kom till Stockholm, så var jag inneboende hos en lite speciell dam, som inte var kristen och inte ville bli det heller.
Inte för att jag försökte mer än en gång att vittna om min kristna tro för henne.
Jag hamnade i Bandhagen hos denna kvinna och kemin mellan oss var inte den bästa.
Redan från början klagade hon över småsaker, som till exempel att jag satt muggarna på fel ställe i skåpen, att jag gick för hårt på golvet så jag skrämde katten, att det var för mycket hår efter mig i duschen och hon verkade inte gilla att jag sov länge på morgonen när jag var ledig.
Trots att det var jobbigt att bo där i Bandhagen, så fick jag starka andliga upplevelser.
En natt kom den helige ande över mig och bara fyllde mig med stark syndanöd för min pappa.
Jag dök ner på golvet och grät  och grät för hans frälsning.
Jag kunde känna hans bundenhet inom mig när jag grät.

Men mellan mig och kvinnan i huset var det spänningar, det liksom skar sig i det andliga.
Jag tror att det var konfrontation i andevärlden och efter tre månader flyttade jag.

Och då hamnade jag hos en klasskompis i Östberga, där atmosfären var god och välkomnande, men dammet  hopade sig i högar på heltäckningsmattan i mitt rum.
Jag bad att få dammsuga, men hon hade ingen dammsugare.
Min klasskompis hade en jättesöt 8-årig dotter, som tyckte väldigt bra om mig och jag om henne.
Men tyvärr kunde jag efter två månader inte bo kvar där heller, för kvinnan låg i skilsmässa och hon behövde vara själv med sin dotter.
Så vad skulle jag göra nu?
En dag när jag gick på stan, fick jag för mig att gå in på seven eleven och köpa en dricka.
Då träffade jag en föredetta karisma-elev, som hoppat av skolan.
Hon jobbade där och frågade mig om jag visste någon som behövde hyra ett rum, hon och hennes man hyrde ut i Sollentuna.
Ja, svarade jag, jag behöver hyra ett rum snarast!

Jag insåg genast att detta var Guds ledning att jag gått in på seven eleven och att han hjälpte mig.
Rummet i Sollentuna var rent och fint och sängen var bäddad med ett bäddset med röda hjärtan.
Tjejen var trevlig men hon och hennes man var mycket upptagna med företaget på kvällarna och jag lärde inte känna dem särskilt väl.
På Bibelskolan var det jättetrevligt och spännande undervisning, men allt flyttande och all stress, resulterade i att jag fick böjveckseksem, något jag inte haft sen jag var barn.
Jag vet inte om det berodde på dammet i lägenheten i Östberga, eller på all stress, eller om det var en kombination.
Jag hade stereo med cd på mitt rum och på rummet låg en cd-skiva med Celine Dion.
Jag fastnade för låten "Make you Happy" och lyssnade på den varenda dag.
Upplevde att det var Jesus som talade till mig i texten och jag kände en sån längtan efter den helige ande.
Visste ju inte då att när jag kom till Arken efter Karisma, så skulle jag få möta den helige ande starkt.

Men bo kvar i Sollentuna gick inte heller, för tjejen och hennes man skulle flytta.
Nu var det en månad kvar av Bibelskolan och jag hade inga pengar.
Jag jobbade ideéllt på Karismas dagcenter för hemlösa och delade ut sallader och jag fick själv äta sallad, så mat hade jag.
Då dök nästa boendealternativ upp:En tjej i klassen frågade om jag ville bo hos henne i Haninge och dessutom få mat, mot att jag hämtade och passade hennes barn varje dag efter Bibelskolan.
Jag var inte sen att nappa på erbjudandet.
Och det hela gick mycket bra, jag vann båda barnens förtroende, efter att äldste  först varit lite reserverad.

Snart kom sommaren och det var dags att åka till Halmstad igen, men när hösten kom var det Arkens bibelskola som gällde.
Där fick jag nycklar till hur jag skulle bli av med stress, nederlag och otro.
För att inte tala om allt annat det Bibelskoleåret gav mig.

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva om ikväll.
Regnet faller i  små droppar utanför fönstret och jag har tänt lite punktbelysning här i rummet där jag sitter.
Min hund Jolly leker på bädden på golvet.
Jag har placerat min madrass på golvet så att hon ska kunna komma upp på den och känna sig trygg.
Nu ligger hon på rygg och sprattlar med alla tassarna i luften.
Hon är full av liv och nyfikenhet, fjärran från självdestruktivitet och bitterhet.

En sak man kan säga om oss kristna...Vi kan vara hur vilsna, deprimerade, arga besvikna och ledsna som helst, men en sak har vi och det är FRID.
Vadå?säger du kanske, jag är kristen men äger ingen frid.
Jodå, friden finns där inom dig, jag lovar.
Bara en sådan sak som att veta att vi kommer till himlen, det ger en inre trygghet.
Vi har en kamp att utkämpa i den här världen, men det står  i Bibeln att vi inte ska oroas, för Jesus har
övervunnit världen.
Jag tror att himlen kommer att himlen kommer att vara så oerhört underbar, långt över vår förväntan.
Så vi har faktiskt frid, frid med Gud, med oss själva och den här världen.
Vi har perspektiv på det som händer i samhället, förstår vilka onda krafter som ligger bakom och det förstår ju inte
världens människor.
Medan människorna i världen ser en galning som utfört en ond handling,  ser vi och förstår att det är andemakter med i spelet.
Kanske inte alltid, men ofta, så är det mörkrets makter som utövar inflytande över människor och städer.

Som kristna har vi alltid Gud att vända oss till, när vi är sjuka, ledsna, besvikna och ensamma.
I det finns en slags frid.
Jesus sa ju:Min frid ger jag er, inte ger jag er den frid som världen ger...

Detta var bara en tanke jag hade, om frid.
Så frid till dig som läser detta, vilken livssituation du än befinner dig i som kristen.

Det börjar närma sig kväll, klockan är snart  halv sex och jag har bara en halvtimme på mig.
Snart ska jag gå på kvällsbibelskola på Frälsningsarmen, något jag hoppas ska ge samma stämning och känsla av meningsfullhet  som det gav att gå på Arkens Bibelskola.

Den första Bibelskolan jag gick på var Karisma Center inne i centrala Stockholm.
Det var roligt, givande, fullt av Gudsnärvaro och mycket speciellt och det blir ett minne för livet.
I min klass gick också Anders, han kom upp till Stockholm från Göteborg där han bodde, för en tjejs skull som han sa.
Om det var för min skull fick jag aldrig reda på.
Hur som helst så var jag förälskad i honom och jag vet inte om han var det i mig, men vänner var vi.
Senare blev jag förälskad i en av pastorerna och drömde om att bli hans, tills jag fick veta att denne pastor förlovat sig med studierektorn på skolan.
Beskedet kom som en kalldusch och jag grät floder.
Tills jag insåg att det nog var Anders jag innerst inne ville ha och verkligen var kär i.
Anders å sin sida uppträdde konstigt.
Som om han var intresserad men ändå inte.

Första gången vi träffades var på ett helandemöte som Arken i Göteborg hade.
Och nu gick vi alltså i samma klass på Karisma.
Lektionerna var roliga och de som undervisade var karismatiska, kunniga och underhållande att lyssna på.
Men inte förrän jag kom till Arkens Bibelskola och började på upprättelselinjen, så mötte jag den helige ande.
Och som jag grät...
Jesus kom med sin starka starka kärlek och fullkomligt öste den över mig.
Men som jag tidigare skrivit så blev jag ändå sjuk mot slutet.

Men så efter två års sjukskrivning hemma i Halmstad, kände jag att jag ville göra om året Arken och gick där på Upprättelselinjen året 07/08
Den här gången var det betydligt lugnare och jag fick inga fysiska manifestationer, som jag fick första gången.
Jag mötte Andersi gen, men ingen vänskap inleddes mellan oss, till min besvikelse.
Ibland satte han sig vid samma bord som mig på fikarasten, men sen avtog detta alltmer och jag fick aldrig svar på varför.
Det finns mycket att berätta om min tid på Karisma och Arken och jag ska senare återkomma till detta.