arkenannas

Så var julen här och det blev en ganska klassisk och mysig julafton igår, hemma hos min syster och svåger. Nu är det juldagen och det är grått utanför fönstret, regnet droppar ner i ganska stora mängder och jag tackar Gud för ledningen han ger när man som kristen ber om den. Har mejlat lite med en kille nu i jul, men kände på något vis inom mig att det var något som var fel. Antingen att han inte var ärlig eller att han inte var snäll, jag visste inte riktigt vad. Så jag frågade honom om han var frälst och fick ett korthugget svar tillbaka att "Nej, jag är inte troende och går inte i kyrkan och om det besvärar dig så bryter vi här." Aha, det var där skon klämde. Jag menar inte att det inte finns bra människor som inte tror, men Gud lät mig få känna i anden att han inte var "den rätte" för mig. Så det jag vill framhålla är att Gud leder oss på rätta vägar för sitt namns skull, som det står i Psalm 23 och att han leder oss där vi går bedjande fram. Jag tror att man kan ledas av Anden och att Jesus går före sin får. Vi lyssnar till hans röst, för att han känner oss och vi honom och en främmandes röst lyssnar vi inte till. Tack Jesus för det. Jag vill träna mig i att lyssna till Gud och vara ledd av honom, i valsituationer och i relationer. Det kanske kan kallas för en "himmelsk intuition". Jesus känner och utrannsakar oss och omsluter oss på alla sidor (psalm 139) och vi kan proklamera ut högt i Jesu namn att vi går på rätta vägar och fattar rätta beslut. Munnens bekännelse är oerhört kraftfull, det intygar Bibeln. Så, tack Jesus för att du leder mig rätt i alla lägen och att du beskyddar mig från orättfärdighet och relationer som inte är bra. Led mina kristna syskon också, enligt din himmelska karta och låt dom upptäcka när de går på en felaktig väg Jesus. Amen