arkenannas

Jag vet inte vad jag borde känna nu. Jag önskar att jag sörjde och grät, men jag känner mest ett lugn och en ny känsla av frihet har intagit mig. För kanske två månader sedan satte jag in en annons på Blocket och direkt efteråt började jag gråta och i samma stund ringde telefonen. Det var min faster och jag grät och förklarade för henne att jag tänkte göra mig av med hunden, varvid hon fick mig att ändra mig. Men den här gången är det genomtänkt och jag har bett Gud verka i beslutet så att det blir det rätta. Jag kommer att göra mig av med Jolly och har lagt ut en annons på Blocket idag. Visst känner jag mig på ett sätt rutten och jag undrar i mitt stilla sinne vad folk ska tänka och säga. Men jag måste se sanningen i vitögat:Det faktum att jag känner mig så bunden och inte alls kan göra det jag vill. Utan Jolly att tänka på så kommer jag kunna delta i evangelisationen som Arken har, där de träffas direkt efter skolan, jag kan åka och simma om jag vill det, jag kan dessutom jobba längre på Arken, samt att jag kan bo hos min mamma i Halmstad när jag åker dit. Min mamma har ju nämligen blivit allergisk mot Jolly och jag kan inte bo hos henne om jag har Jolly med mig. Ja, lilla hund, må du få ett gott och kärleksfullt hem där man har tid med dig. Käre Jesus, jag tror och tackar dig för att min hund kommer att få ett nytt och bra hem där hon får kärlek och omsorg, blir älskad och omhuldad och jag ber att de ska ha henne så länge hon lever.Jag ber också att de ska motionera henne och leka med henne och prioritera henne. I Jesu namn, amen. Idag var jag till Ikea och drack en kopp kaffe, jag kände mig fri och obunden och på vägen hem var det skönt att kunna gå fritt utan ett hundkoppel att hålla i och kunna svänga med armarna. Visst är en hund ett underbart sällskap och jag kommer att sakna hur vi "gossade" med varandra i sängen och hon nafsade i mina fötter. Men jag har Jesus och är kallad att följa honom och vill inte bli hindrad i min vandring av onödiga bördor som jag egentligen inte behöver ha. Jag är ingen kall och hård människa, men jag skulle ha lyssnat på vad Gud stilla manade när jag skulle köpa hund. Jag kunde höra Guds röst som sa:"Tänk efter innan:" Men jag valde att inte bry mig om Guds röst just då och gick på vad jag kände för stunden. Hur viktigt är det inte att lyssna till Guds maningar och verkligen känna och tänka efter när man fattar stora beslut. Är detta mannen i mitt liv? till exempel och ska jag börja denna utbildning eller detta jobb? Att inte gå in i ett förhållande om man är tveksam, att inte skaffa ett djur om man inte är helhjärtat besluten. Jag är inte orolig för Jolly, jag har lämnat bort henne några timmar och hon har mått bra har de som passat henne rapporterat. Så Jolly kommer att klara sig fint i ett nytt hem och börja älska sina nya ägare. Jag litar på att Jesus kommer att ge Jolly ett kärleksfullt hem. Vidare önskar jag att folk ska förstå mitt val och min önskan och längtan efter frihet. Kära älskade hund, jag välsignar dig och ber dig in i ett nytt hem fullt av hundälskande individer. Jesus, välsigna min hund för det förtjänar hon. Hon är klok och duktig och säger till när hon behöver gå ut. Hon skäller inte och håller sig hela förmiddagen när jag är på Arken. Tack Jesus, för du Gud bryr dig om både människor och djur, det säger Bibeln.

De små tingen i vardagen har betydelse för vårt andliga liv. Det är inte bara de stora, skakande Gudsmötena eller andliga uppenbarelserna som formar och skapar vårt liv. Det slog mig igår när jag tittade på ett amerikanskt romantiskt drama på internet, en film som hette:A walk to remember Den handlade om en kristen tjej som var med i samma teatergrupp i skolan som en lite tuffare, ej troende kille. De började trots sina olikheter umgås och den som föll först var han, varvid han bjöd ut henne på middag, men var tvungen att be hennes pappa om lov först. Vad vill jag säga med detta? Nej, ingenting utom det att filmen uppmuntrade mig i största allmänhet och jag kände mig munter efteråt, trots att tjejen visserligen dör i cancer på slutet men paret gifter sig innan hon går bort. De små tingen formar oss och ger kraft och glädje. Det kan vara någonting litet, så som att få en komplimang för sin tröja eller få höra att man har ett gott hjärta. Sådant har betydelse! Att få uppmuntran för det man är, snarare än det man gör, kan lyfta självförtroendet enormt. Att få höra att man är en bra vän, en generös person eller ett "jag tycker om dig". Att både ge och ta emot uppmuntran skapar välbefinnande och en god atmosfär. Ett sms som värmer kan betyda mycket när man känner sig ensam. Likaväl som att åka till badhuset och basta samtidigt som man äter apelsin, gå en promenad i vårsolen, ringa någon gammal människa som är ensam, skicka ett vykort till någon man inte sett på länge. Man kan räkna upp de saker Gud gjort för en på sistone och man kommer att få en lång lista att vara tacksam över. Han har säkerligen beskyddat, försörjt, uppmuntrat, och i allmänhet välsignat dig varenda dag om du tänker efter. Du fick handla mat på extrapris flera gånger under månaden, du halkade i snön men slog dig inte, du har fått uppmuntran och goda ord från människor, kanske ledare eller arbetskamrater. Du blev hembjuden till en väninna på lördagen. Ja, jag kan bara ta mig själv som exempel. Jag bor i ett land som än så länge är fritt från krig och relativt förskonat från miljökatastrofer. Jag går på arbetsprogrammet i en unik och kärleksfull församling som Arken vars vision är att hela, upprätta och befria människor. Jag har en bra hälsa och en fin blandrashund. En snäll och omtänksam mamma och systrar med mjukt sätt. Jag är tacksam för alla mina familjemedlemmar, även om tex min pappa är svår som person. Han har inte fått den kärlek under sin uppväxt som han behövde och blev aldrig uppmuntrad. Det har format honom till den han är. Men vi har trots allt en relation och han skickar mig en slant ibland och det uppskattar jag. Jag kan räkna upp mer på tacksamhetslistan. Gud hjälpte mig att få lägenheten jag har nu och jag står överst på listan till att få ett förstahandskontrakt i Bro! Det bästa av allt, är dock, det faktum att jag är frälst. Att jag tillhör Jesus Kristus och är Guds barn. Mat på bordet varje dag, all ära till Gud. De små tingen i vardagen ska vi uppskatta och ta vara på. Stora händelser sker givetvis ibland, men vi måste lära oss att älska det lilla goda. Gud har skapat varje dag och varenda dag är det inte fest. Så mycket mer kan vi uppskatta festdagarna när vi accepterar vardagen. Detta är den dag som Herren har gjort, låt oss på den jubla och vara glada, säger Bibeln. Himlen är som vi vet alltid blå, under varje gråsvart moln som vill skapa oro. Låt dig uppfyllas av den babyblå färgen så att den färgar ditt känsloliv och vederkvicker din kropp själ och ande. Gud vill att vi ska må bra, även om de grå dagarna hotar att ödelägga vårt välbefinnande med sin mördande tristess. Himlen är blå och du är frälst, så börja älska de små tingen i vardagen. Kaffet smakar gott och Jesus älskar dig.

Jag satt och lagade min hund Jollys gosdjur med nål och tråd, medan Jolly stod otålig nedanför bordet och såg längtande och gnällande på gosdjuret. Hon hade nyss lekt med det, varvid det blev trasigt och ludd trängde ut. Du får ha tålamod, sa jag och tänkte på att detta är ungefär som när vi otåligt väntar på att Gud ska ge oss helande, en livskamrat eller vad det än är. Vi förstår inte alltid vad Gud gör,liksom Jolly inte förstod att jag gjorde något för hennes eget bästa. Om hon fått fortsätta leka med gosdjuret, så hade hon spridit ut ludd över hela lägenheten och även ätit i sig det. Gud vill inte att vi ska sprida ludd omkring oss! Han vet alltid vad han gör, även när vi väntar i öknen på något. Svaret finns inom räckhåll. Lagningen av gosdjuret tog inte lång tid och när Jolly sedan fick djuret så hade hon snart glömt sin väntan. Om vi alltid fick det vi ville ha med en gång, skulle vi ju inte lära oss att förtrösta, att ha tålamod, att be och längta. Löfteslandet finns där runt hörnet, ja i närheten och det inte bara i teorin eller som en klyscha. Gud vill alltid komma med bönesvar, när det är enligt hans vilja. Bulta så ska dörren öppnas, säger Bibeln. Men när vi befinner oss mitt i en tung ökenvandring, kan det kännas som om löfteslandet är allt annat än nära. Jolly tittade undrande på mig när jag lagade gosdjuret och förstod bara inte varför jag inte gav det till henne omedelbart. Vi kan tro att Gud inte verkar i en viss situation, men han kanske verkar fram styrka och tålamod i oss och finns där för oss liksom för Israels folk när de vandrade i öknen. De fick allt de behövde och led inte brist på något, ändå klagade de. Låt oss vara tacksamma och titta efter vad Gud gör i våra liv, smått och stort. Då kommer vi att se massor av hans godhet och kärlek och ett tu tre så har vi plötsligt nått löfteslandet, ett land som flödar av mjölk och honung. Så om Gud just nu "lagar" ditt gosdjur, ja kanske är det dig han lagar-så kom ihåg att Gud vet vad han gör och ha tålamod. Du kommer att få tillbaka gosdjuret, helt och fint och mer hållbart än någonsin.

Ibland är allt en enda lång väntan... Väntan på vad? Jo, på att saker ska bli till det bättre. På att få det där helandet i själen, på att träffa den där livskamraten och på att få de nya vännerna i storstaden. Jag överväger just nu om jag ska återvända till Halmstad för att leva där, efter min tid på arbetsprogrammet på Arken, eller om jag ska satsa fullt ut på Arken och ännu ett år på upprättelselinjen. Det lutar åt att det kommer att bli Arken och upprättelselinjen, för vad kan vara viktigare än att sträcka sig efter hälsa? Och vad kan vara väsentligare än att följa Jesus när han kallar? I Lukas 18:29 och 30 står det att den som för Jesu skull lämnar hus och hem, föräldrar och vänner ska få mångdubbelt igen i denna världen. Vilket löfte! Jag har alltså helande att vänta mig, samt vänner och god ekonomi, det lovar Bibeln. Allt vi behöver göra är att tro och ibland knappt ens det. Den lilla senapskornstron räcker, jag vill tro, hjälp min otro! Men ibland är livet långtråkigt och man undrar när nästa gång blir.. När kommer han nästa gång på besök? Det jag menar nu är den helige ande. Vad är underbarare än när den helige ande rör vid en till tårar? Ja eller skratt eller bara stillhet för den delen. Det behöver inte alltid bli några manifestationer, för vi är inte efter ytliga yttringar utan en djup glädje, ett förhållningssätt till livet och Jesus och tron. Men i mitt fall brukar det bli tårar och jag längtar efter den helige andes beröring av mitt känsloliv. Det är så värdefullt att ha en relation med Jesus, så det är värt alla ensamma timmar i den här tvårumslägenheten, all tristess, all hemlängtan. Jag vet att Gud kommer att ösa välsignelse över mig, för att jag väljer honom och väljer Arken och upprättelselinjen. Visst hade jag kunnat följa Jesus i Halmstad också, men Arken har en särskild kallelse att hela sargade hjärtan, att sätta de fångna fria och föra de vilsegångna tillbaka-som tilltalar mig. Så frukten tålamod är en eftersträvansvärd frukt. Den behöver man i rikt mått, men det krävs tålamod också för att få den! Tålamod i att vänta, tålamod i att längta, tålamod i att gå till rätt källa. Att gå till Jesus istället för att vända sig till sina föräldrar på telefonen, att gå till ordet istället för att gå och köpa godis, när själen hungrar fast man tror att det är kroppen... Jesus belönar trofasthet och tålamod och uppoffring, det är någonting att lita på. Ja, Jesus jag stannar i Stockholm.Här har du mig!