arkenannas

Jajemensan, nu är hon här, det lilla livet, den unika varelsen, det charmfulla  trollet som leker så att det stänker om det!
Imorgon är det en vecka sedan jag fick henne och idag har det varit en dramatisk dag.
Fäst som man redan är vid henne, så blev ju undertecknad orolig när den lilla fick diarré och började skvätta urin här och var i små pölar runt om i lägenheten.

Alltså blev det veterinärbesök, med misstanke om att hon hade urinvägsinfektion.
Men si så var det inte riktigt, nej, skvättandet berodde sannolikt på att hon dricker mycket vatten och det rörde sig knappast om en urinvägsinfektion, sa veterinären.
Jolly var trött och la sig gäspande ner på undersökningsbordet, inte alls besvärad av att det var ett veterinärbesök.
Och döm om min förvåning, när vi kom hem så skvätte hon inte alls längre.
Hade hon bara skämtat med mig?


Det blir mycket spring i trappan, upp och ner, för man vill ju inget hellre än att få henne rumsren.
På golvet ser det ut som på ett dagis, med allehanda olika gosdjur överallt som hon ruskat om rejält i lekyran
Välling fnyser hon högaktingsfullt åt, trots att kenneln rekommenderat det och allt...
Men torrfoder, A-fil och vatten går lättsamt ner.
Nu visade det sig också, enligt veterinären, att jag nog givit henne lite för mycket mat, därav diarrén.
Så ikväll blev det minsann ingen kvällsmat.
Mysigt är det iallafall, att bli väckt av blöta pussar på morgonkulan!
Fortsättning följer...