arkenannas

Käre Jesus, nu vet jag hur det känns att vara ensam i en storstad, med "bara" en hund som sällskap och med en faktiskt rik tröst:Internet, samt all ljuvlig lovsångsmusik jag har att lyssna på.
Lägenheten är fin och välinredd, med mysig punktbelysning och granna möbler, en tjusig tvåa på sjunde våningen som jag hyr i andra hand.
Många är de som skulle vilja hyra den här lyan men som får sitta och trycka inne på ett litet rum för en stor summa pengar.
Jodå, jag trivs i lägenheten och är tacksam att jag har värme och mat, en säng att sova i och ett trevligt ställe som Arken att gå till om förmiddagarna.
Men eftermiddagarna...
Jag slutar tolv och då är det kvar mycket av dagen när man kommer hem och jag blir rastlös och full av längtan.
Längtan efter sällskap, så därför går telefonen varm här hemma för jag ringer släkten i Halmstad och sms:en avlöser varandra på min mobil.
Jag längtar som sagt efter en livskamrat, någon som bor under samma tak och äter samma mat som jag.
Någon som delar min tro på Gud och också älskar musik och skönhet...
Jag vet att den personen finns, men jag är inte säker på vem det är.
Inte ännu iallafall.
Ensamheten är tyst och tråkig, fattig på upplevelser och överraskningar.
Jag vill ha lite spänning, få skratta och se någon djupt i ögonen.
Äta en trevlig middag med levande ljus på en icke mörk restaurang med mysbelysning i höstkvällen.
Gå på bio och hålla personen i fråga i handen och lämna bion hand i hand...

Nu sitter jag här ensam vid datorn och det är kolsvart utanför fönstret, trots att klockan inte är mer än kvart i fem på eftermiddagen.
Jag väntar på ett sms som inte kommer.
Inte vet jag om det kommer nästa vecka heller, men jag försöker att inte ta det så hårt och se det positivt.
Ännu vet jag inte utgången.
Ännu finns det hopp om den här mannen.
Att han kanske tycker om mig.
Gör han det Jesus?
Isåfall vill jag veta det snart och jag vill inte vara ensam längre.
I Halmstad har jag vänner, men här i Stockholm är det lite ensamt och anonymt för mig att leva.
Ändå är det här jag vill vara, för jag känner sån glädje varje förmiddag över att vara på Arken.
Jesus, se till mig som liten är och möt mina behov, jag behöver värme och närhet och kärlek, en man vid min sida och en väninna eller två.
Jag behöver din omsorg och glädjen i den helige Ande, tack att du ser till alla mina behov, också min ekonomi.
Tack Jesus för att du bär mig när mina steg är tunga, tack Jesus.
amen.