arkenannas

Så sitter man vid datorn igen. Det är blandannat facebook och det är 7e himlen (en mötessajt för kristna) De tider har flytt verkar det som, när vi gick över till grannen för att umgås och bygga stabila vänskapsrelationer. Visst, jag menar inte att vi inte umgås nu också, och jag är inte den som tänker negativt. Men! Ja, det finns ett men med i bilden. Hur många sitter säkerligen inte ensamma hemma framför datorn och umgås via nätet, när de istället kunde satsa tid på att åka med pendeltåget till den där vännen. Och så letar vi livskamrat på nätet. Något jag faktiskt tycker är ganska bra, möjligheten att ha kontakt med något på en mötessajt och sedan träffas i verkliga livet. Många blir tillsammans på det sättet. Men hur är det med vänskap? Hur många människor kan man verkligen lita på idag? En stor stor orsak som har lagt sig som en skugga över samhället idag, tror jag är ett av våra stora hot, förutom allt annat som hotar, nämligen STRESS. Folk hinner inte, skyndar sig, har bråttom, jäktar, lyssnar med ett öra, missar tåget, måste lämna barnet på dagis, jobbar över, sover dåligt och så håller det på i all oändlighet. Hur ofta stannar vi upp och lever godmodigt och stillsamt i nuet? Nej, människor flyr in i droger och alkohol och sömnmedel i sin ensamhet. Vissa tar livet av sig på grund av ensamhetskänslorna. Det finns så mycket negativa influenser i samhället idag och det är kännetecknande för den yttersta tiden. "När ni ser allt detta hända, sa Jesus. Räta på er, lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig." Med andra ord behöver vi som kristna inte misströsta om det ser mörkt ut i form av miljöhot och arbetslöshet. Vi kommer att bli hämtade på himlavalvet av fridsfursten. Men innan dess har vi en del saker att "stångas med" runt omkring oss. En sådan sak kan vara ensamhet till exempel. Datorn blir en flykt och facebook blir en livsstil. Men vi behöver människor av kött och blod runt omkring oss. Det sägs att i Stockholm finns det flest singlar i världen. Varför? Är vi för kräsna, för blyga, för svårflirtade-ja vad? Det finns mycket man kan säga om Sverige. Jag tror hur som helst att girigheten ihop med stress och andlig blindhet brer ut sig som en tjock smet som förblindar människor. Handla handla handla, är vad det handlar om. Att vara konsument. Och jag säger inte att jag är bättre själv, förtjust i klädrea som jag är. Men jag har någonting, där jag går och shoppar och ser de trendigt klädda unga individerna i modebutiken. Jag har en relation med HERREN, med Kungars kung och Herrars Herre. Det har inte många andra och det märks på dem. De söker och söker, men finner ingenting annat än prylar och kläder. Julklappar i mängder, men tomheten finns kvar. Fira jul för att Jesus föddes? Ja, julstjärnan och ljusstaken går bra, men hoppa över det pinsamma tramset om en frälsare. Men vi vet att han älskar oss och vi har upplevt det. Och inget facebook i världen kan ta ifrån oss barnaskapet hos Gud, hur roligt det än är med facebook. Jag skickade in en dikt i jul till lokaltidningen Hallandsposten. Den handlade om Jesusbarnet som lades i krubban och om herdarna som följde stjärnan och kom för att ge barnet gåvor. Dikten var nog ganska "kristet" skriven. Hallandsposten tog inte in den. Jag är inte förvånad.

Så var julen här och det blev en ganska klassisk och mysig julafton igår, hemma hos min syster och svåger. Nu är det juldagen och det är grått utanför fönstret, regnet droppar ner i ganska stora mängder och jag tackar Gud för ledningen han ger när man som kristen ber om den. Har mejlat lite med en kille nu i jul, men kände på något vis inom mig att det var något som var fel. Antingen att han inte var ärlig eller att han inte var snäll, jag visste inte riktigt vad. Så jag frågade honom om han var frälst och fick ett korthugget svar tillbaka att "Nej, jag är inte troende och går inte i kyrkan och om det besvärar dig så bryter vi här." Aha, det var där skon klämde. Jag menar inte att det inte finns bra människor som inte tror, men Gud lät mig få känna i anden att han inte var "den rätte" för mig. Så det jag vill framhålla är att Gud leder oss på rätta vägar för sitt namns skull, som det står i Psalm 23 och att han leder oss där vi går bedjande fram. Jag tror att man kan ledas av Anden och att Jesus går före sin får. Vi lyssnar till hans röst, för att han känner oss och vi honom och en främmandes röst lyssnar vi inte till. Tack Jesus för det. Jag vill träna mig i att lyssna till Gud och vara ledd av honom, i valsituationer och i relationer. Det kanske kan kallas för en "himmelsk intuition". Jesus känner och utrannsakar oss och omsluter oss på alla sidor (psalm 139) och vi kan proklamera ut högt i Jesu namn att vi går på rätta vägar och fattar rätta beslut. Munnens bekännelse är oerhört kraftfull, det intygar Bibeln. Så, tack Jesus för att du leder mig rätt i alla lägen och att du beskyddar mig från orättfärdighet och relationer som inte är bra. Led mina kristna syskon också, enligt din himmelska karta och låt dom upptäcka när de går på en felaktig väg Jesus. Amen